Igår kunde jag för första gången sätta mig på spinningcykeln och träna. Då jag gjorde illa min svanskota efter nyår så har jag inte kunnat cykla. Stående hund, solhälsning, ryggflex mm har också varit svåra. Så jag har kännt mig vingklippt med abstinens så det räcker! Än en gång så är det tillbaka till tacksamhet: tacksamhet för att jag är så frisk som jag är, tacksamhet att jag har som yrke att jobba med min kropp, sinne och själ, tacksamhet över att vara tvungen att lyssna på kroppen och anpassa så att det känns närande. Det är lätt att glömma hur det känns med smärta, obehag, stelhet mm så påminnelser ser jag som en blessing och ett sätt att förstå andra mer. Du har fått ett Tempel i detta liv. Ta hand om det på bästa sätt. Namaste